Eftermiddagen är vigd åt komponerande. Cristoffer kommer över med sin gitarr för att sätta melodier på hits till det schlagerpopband vi ämnar bli rika på. Jag insåg imorse att jag kanske har varit en smula optimistisk i fråga om färdigt textmaterial till dessa nya musikstycken. Faktum är att allt jag egentligen har är en massa fragment till vad som skulle kunna bli anständiga texter.
Alltså sitter jag nu på café och pimplar kaffe med den ena handen medan den andra lite tafatt försöker bringa ordning i en slarvig hög med skrynkliga anteckningar. Mitt engagemang i uppgiften är onekligen mindre än vad det borde vara, eftersom jag mitt i detta tar mig tid att skriva här.
Genom fönstret mot stora torget kan jag se hur en stor folksamling står framför en provisorisk scen där en kör av små barn sjunger julsånger. Jag tog nyss en cigarettpaus och lyssnade till barnen. De låter verkligen illa.
Kanske påverkas min motivation av att dessa musikaliskt obegåvade valpars falska klang drar en så orättvist stor publik. Jag är för all del ingen mästare på området, men jag sjunger otvivelaktigt bättre. Ändå hade sannerligen ingen stannat för att lyssna om jag hade stått där och bräkt fram Stilla Natt. Varför ska jag då sitta här och blöda finstämd kultur när jag jobbar i så uppenbar motvind?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar