Att inleda förfall

Så. En blogg.
Jag sökte av utbudet för att se vad andra bloggar om och kan konstatera att någon form av självförverkligande är vad som gäller. Inredning, mode och nöjesliv är populära inslag och bör alltså vara modellen, även för mig. Själva syftet med en blogg är ju trots allt framgång och förhoppningsvis i slutändan, inbjudningar till premiärer och dylika festligheter.
Utöver att verka som en loggbok över den egna förträffligheten skall bloggen också vara informativ för omvärlden. En handbok i hur man som publik kan bli mer som huvudpersonen, bloggaren, Mig. Bloggen ska verka som skola.
Målet med denna blogg är alltså att uppnå oförtjänt popularitet, förskansa bilden jag har av mig själv och mitt leverne, samt föra densamma vidare till mina medmänniskor.

Vad är det då för tillvaro jag ämnar predika? Vilken sorts människa blir man av att slaviskt följa mina fotspår? Det enkla svaret är en smula lat, småsurt bitter och håglös figur med allt för många laster och på tok för lite jävlaranamma. Det avancerade svaret är ungefär detsamma. Varför skulle någon då vilja vara som jag? Helt enkelt för att jag mitt i denna oduglighet också är något alldeles vansinnigt självgod. Följ min väg, lärjungar små och finn friden i ett vara som uppfylls av ett bistert men förnöjt ”Det är i alla fall inte mitt fel”.