Heminredning för folk i farten

Följande bildserie illustrerar arbetsrummet där jag tillbringar större delen av min tid i hemmet. Låt sig nu inte luras att här utförs något direkt arbete, rummets namn är en del av illusionen jag skapar åt mig själv för att rättfärdiga tusentals timmar av idog improduktivitet, slösurfande och nya rekord på MS Röj.

Om jag faktiskt råkar ha ett arbete att utföra packar jag genast ihop min dator och placerar mig på något av stadens caféer för att arbeta där. Jag brukar hävda att jag gör så för att slippa störas om något av djuren, eller för all del den oäkta hälft som jag delar bostad med skulle pocka på min uppmärksamhet.
Det är inte alls sant. Jag besitter en strålande förmåga att ignorera uppmärksamhetspock när jag är på det humöret. Jag tycker däremot att det är en synd och skam att utföra arbete i det fördolda, när man istället kan slita i offentlighet.
Att dricka kaffe framför datorn omgiven av helt vanliga sysslolösa söndagsfikare ger mig en skön känsla av att jag är lite bättre, eller i alla fall mer arbetstyngd, än dem.

Vän av stil kan ha åsikter om att det mesta i rummet fortfarande ligger i flyttkartonger. Jag å min sida hävdar att de bruna kartongerna rimmar ganska bra med färgen på såväl bokhylla som datorbord.
Just datorbordet används för tillfället mer som förvaring åt en dator som jag ännu inte har satt ihop till funktionalitet och andra lösa småprylar, än faktiskt arbete vid dator. Det upplåter dock plats åt en fullt fungerande telefon och kan därmed räknas som telefonbord, hellre än något annat.
Det bord som istället för datorbordet faktiskt tjänar som sådant, är ett lätt rangligt skrivbord från min sambos gamla flickrum. Det kan för ett otränat öga verka rörigt, ostädat och till och med en smula ohygieniskt. Jag föredrar att kalla det inbott och hemtrevligt.
Väggarna i detta mitt arbetsrum är precis som övriga väggar i huset helt fria från tavlor och andra prydnadssaker. Det enda som hittills sitter uppspikat är en klocka i köket samt ett modem i hallen. I kombination med flyttlådorna får man lätt intrycket att vi är nyinflyttade och när som helst kommer att börja få ordning på hemmet. Det är ett intryck vi eftersträvar, då vi trots allt bara har bott här i åtta månader. Var sak har så att säga sin tid…